Märtha,
du har haft obehagliga upplevelser med en handikappad
människa o. det har du sagt rent ut på Martat/Marttailu. Man kan läsa mellan raderna, att det som du upplevt har
varit en stark o. obehaglig upplevelse. Så chockerande att du vill inte på något
sätt alls umgås med handikappade människor.
De andra på netsidan har förstås reagerat - ingen överraskning.
Det finns ju vissa saker som man inte ska röra på. En av dom är alla slags
minoriteter. (De andra samtalsämnen som tillhör i den här gruppen är religionen,
raset o. politiska åsikter. Nuförtiden också: olyckat föräldrarskap, övervikt, förmögenhet…)
Jag vet inte om du hör till den svenskatalande minoriteten i
Finland men har en aning på att det sku vara så. Om du bor på ett helt svenskspåkigt
ort så har du kanske inte mött de attityder som helt finskatalande har mot
finlandsvenskar som minoritet (obs! inte jag som har lite rötter ditåt). Finlandsvenskarna är också en påpekad grupp
hos ”helfinnarna”. En del av dom tycker
att det är på ett sätt ”handikapp” att vara finlandsvensk. Det finns en del finnar som inte tål
svenskspråkiga alls o. vill inte vara i nån kontakt med dom. Vilken synd! Fast
det kan finnas några få arroganta finlandsvenskar (på huvudstadsregionen
mest…), är den stora stora majoriteten av finlandsvenskar jätteroliga o.
trevliga människor! Skulle jag kunna fördöma hela gruppen bara på grund av att våran finlandssvensk granne var jättetråkig? Nej.
@@@
Om vi kommer till de handikappade, som också är en
minoritet, så tycker väl de flesta att det inte är riktigt klyftigt att hata
såna som inte har haft allt i skick då de föddes (eller efteråt). Enligt
mänsklighetens huvudprinsiperna ska man ju uppskatta dem lika som andra
minoriteter (o. andra människor) – också de språkliga minoriteterna. Enlingt min åsigt är det helt klart att det är
så. Men du har också rätt till din åsikt.
Det är lätt att säga att alla ska uppskattas till lika! Men
saken blir lite mera kompliserad om vi kommer till de andra minoriteterna i
Finland. Jag menar t.ex. suputer, knarkkare, människor som härjar omkring, ryssar,
araber, fängelsekillar, alkoholiserade människor osv. Det är ju lätt att vara vän till en snäll handikappad människa men är vi lika
sofistikerade med alla övernämda grupper?
Får man säga rakt ut att man inte gillar t.ex. afrikaner om
man känner nån som har blivit gruppvåldtagen på ett mycket våldsamt sätt av en
afrikans gäng? Får man ens tänka så? Eller ska man tänka men
tiga för sin egen skull, är det rätt o. ärligt?
På andra sidan så är det över huvud taget möjligt att döma hela gruppen
eftersom nån har betett sig olagligt? (Obs. En handikappad människa kan ju också vara våldsam, ha svåra psykiska problem, vara alkoholiserad osv. Kanske du har blivit hotad av en sådan?
)
@@@
I varje fall tycker jag att vi borde ha tolerans också för dina åsikter fast vi inte sku underskriva dem själva. Du tycks ju ändå har haft
det jättejobbigt med den där personen o. på andra sidan så känner vi ju inte till
de omständigheterna du har varit med om. Jag tycker att det hjälper ingen om
man fördömar dig på grund av dina åsikter. Det talas ju mycket nyförtiden om
yttrandefriheten. Vi tycker, att nån ritare får göra en bild av nån annans gud
som hund, men vi blir arga på dina ”uttrycken”?
Man kan ju själv hålla sin åsikt klar i huvvet fast o.
tankarna blir inte ”smutsiga” fast du tänker på nåt annat sätt. O. eftersom jag
har uppfattat att du är en vuxen människa tycker jag, att det är lite löjligt
att ge dig arroganta tips eller mammas kommentarer. Du vet ju själv vilken
åsikt du står bakom i.
På andra sidan så dömer vi inte en fru som hatar alla alkoholiserade
män (eller män som tillhör till vissa religioner) eftersom hon i regelbundet har fått stryk av sin alkoholiserade man /
mannen med en annan religion som accepterar kvinnovåld.
Men vad sen, om den alkoholiserade våldsamma människan också
är handikappad? Vilken ställning ska man ta då? Vi vet ju inte hurdan människa du
har mött.
För mig själv så har jag ingenting emot de handikappade. Jag
möter ju dom regelbundet i mitt jobb o. de är (mest) gulliga människor. Men i
den här saken som också i andra brukar attityderna bli strängare, om man själv
har hamnat som offer. Vi är ju alla bara människor – också vi som inte är
handikappade (som tur!). Från den här perspektiven förstår jag dig som människa,
Märtha.
Ha en trevlig söndag o. styrka till ditt jobb med
åldringarna!
önskar Helga
...som måst tillägga den här bilden (nedanför) bara för att visa, att det finns också glada saker i världen....(det är inte jag).
