Till Märtha om handikappade människor o. minoriteter

Märtha,

du har haft obehagliga upplevelser med en handikappad människa o. det har du sagt rent ut på Martat/Marttailu. Man kan läsa mellan raderna, att det som du upplevt har varit en stark o. obehaglig upplevelse. Så chockerande att du vill inte på något sätt alls umgås med handikappade människor.

De andra på netsidan har förstås reagerat - ingen överraskning. Det finns ju vissa saker som man inte ska röra på. En av dom är alla slags minoriteter. (De andra samtalsämnen som tillhör i den här gruppen är religionen, raset o. politiska åsikter. Nuförtiden också: olyckat föräldrarskap, övervikt, förmögenhet…)

Jag vet inte om du hör till den svenskatalande minoriteten i Finland men har en aning på att det sku vara så. Om du bor på ett helt svenskspåkigt ort så har du kanske inte mött de attityder som helt finskatalande har mot finlandsvenskar som minoritet (obs! inte jag som har lite rötter ditåt).  Finlandsvenskarna är också en påpekad grupp hos  ”helfinnarna”. En del av dom tycker att det är på ett sätt ”handikapp” att vara finlandsvensk.  Det finns en del finnar som inte tål svenskspråkiga alls o. vill inte vara i nån kontakt med dom. Vilken synd! Fast det kan finnas några få arroganta finlandsvenskar (på huvudstadsregionen mest…), är den stora stora majoriteten av finlandsvenskar jätteroliga o. trevliga människor! Skulle jag kunna fördöma hela gruppen bara på grund av att våran finlandssvensk granne var jättetråkig? Nej.

@@@

Om vi kommer till de handikappade, som också är en minoritet, så tycker väl de flesta att det inte är riktigt klyftigt att hata såna som inte har haft allt i skick då de föddes (eller efteråt). Enligt mänsklighetens huvudprinsiperna ska man ju uppskatta dem lika som andra minoriteter (o. andra människor) – också de språkliga minoriteterna.  Enlingt min åsigt är det helt klart att det är så. Men du har också rätt till din åsikt.

Det är lätt att säga att alla ska uppskattas till lika! Men saken blir lite mera kompliserad om vi kommer till de andra minoriteterna i Finland. Jag menar t.ex. suputer, knarkkare, människor som härjar omkring, ryssar, araber, fängelsekillar, alkoholiserade människor osv.  Det är ju lätt att vara vän till en snäll handikappad människa men är vi lika sofistikerade med alla övernämda grupper?

Får man säga rakt ut att man inte gillar t.ex. afrikaner om man känner nån som har blivit gruppvåldtagen på ett mycket våldsamt sätt av en afrikans gäng? Får man ens tänka så? Eller ska man tänka men tiga för sin egen skull, är det rätt o. ärligt? 

På andra sidan så är det över huvud taget möjligt att döma hela gruppen eftersom nån har betett sig olagligt? (Obs. En handikappad människa kan ju också vara våldsam, ha svåra psykiska problem, vara alkoholiserad osv. Kanske du har blivit hotad av en sådan? )

@@@

I varje fall tycker jag att vi borde ha tolerans också för dina åsikter fast vi inte sku underskriva dem själva. Du tycks ju ändå har haft det jättejobbigt med den där personen o. på andra sidan så känner vi ju inte till de omständigheterna du har varit med om. Jag tycker att det hjälper ingen om man fördömar dig på grund av dina åsikter. Det talas ju mycket nyförtiden om yttrandefriheten. Vi tycker, att nån ritare får göra en bild av nån annans gud som hund, men vi blir arga på dina ”uttrycken”?

Man kan ju själv hålla sin åsikt klar i huvvet fast o. tankarna blir inte ”smutsiga” fast du tänker på nåt annat sätt. O. eftersom jag har uppfattat att du är en vuxen människa tycker jag, att det är lite löjligt att ge dig arroganta tips eller mammas kommentarer. Du vet ju själv vilken åsikt du står bakom i.

På andra sidan så dömer  vi inte en fru som hatar alla alkoholiserade män (eller män som tillhör till vissa religioner) eftersom hon i regelbundet  har fått stryk av sin alkoholiserade man / mannen med en annan religion som accepterar kvinnovåld.

Men vad sen, om den alkoholiserade våldsamma människan också är handikappad? Vilken ställning ska man ta då? Vi vet ju inte hurdan människa du har mött.

För mig själv så har jag ingenting emot de handikappade. Jag möter ju dom regelbundet i mitt jobb o. de är (mest) gulliga människor. Men i den här saken som också i andra brukar attityderna bli strängare, om man själv har hamnat som offer. Vi är ju alla bara människor – också vi som inte är handikappade (som tur!). Från den här perspektiven förstår jag dig som människa, Märtha.

Ha en trevlig söndag o. styrka till ditt jobb med åldringarna!

önskar Helga

...som måst tillägga den här bilden (nedanför) bara för att visa, att det finns också glada saker i världen....(det är inte jag).